När gemenskapen bryter isolationen

När Kim första dagen på Fontänhuset möttes av en liten men tydlig signal om acceptans väcktes något viktigt. Kort därefter blev hon medlem – och påbörjade en stillsam väg tillbaka till gemenskap, struktur och framtidstro.

– Jag minns att jag första dagen möttes av en handledare och en medlem som bar ett armband med transsymboler på. 
 
För Kim signalerade armbandet acceptans och redan nästa dag var hon tillbaka på Fontänhuset. Kort därefter blev hon medlem. Kim hade en lång historia av psykisk ohälsa bakom sig, som kulminerat i samband med att hon väntade på att få hjälp med könskorrigering. Nu har hon tagit ett litet steg tillbaka till arbetslivet genom praktik på stadshuset två dagar i veckan. Kim som tidigare har jobbat inom media beskriver sig själv som en ”informationsknarkare” som ständigt vill lära sig mer och ta sig framåt. Samtidigt är hon numera försiktig med sig själv. 
 
– Jag har lärt mig att återhämtning måste få ta tid. För jag vet hur bakslagen kan se ut. 
 
På Fontänhuset får Kim hjälp med struktur och hon skriver artiklar i husets tidning och texter till hemsidan. Gemenskapen på Fontänhuset har varit en viktig faktor i hennes återhämtning. 
 
– Jag var väldigt isolerad innan jag kom hit. Här har jag träffat människor som betyder mycket för mig och som jag betyder mycket för. 
 
Längre fram hoppas Kim kunna fortsätta med sitt skrivande. Helst inom området HBTQ- och transfrågor, där hon upplever att det fortfarande finns mycket okunskap. Själv genomgår hon sedan tre år tillbaka hormonbehandling och hennes mående har stadigt förbättrats sedan den påbörjades. Under många år när hennes psykiska hälsa var som sämst undvek Kim speglar. Till den grad att hon vid ett tillfälle inte kände igen sig själv på ett fotografi taget av en bekant. Nu kan hon möta sin egen blick.